Som ni säkert förstår pga att jag inte har skrivit så har det hänt en massa saker.. Sambon kom ju där i tisdags och det tog inte lång stund efter det som läkaren kom in till oss. De berättade att bebisen mår inte alls bra inne i magen hos mig utan de var tvungna att ta ut den. Halv åtta på onsdagen skulle jag snittas.. Sen gick allt i ett rasande tempo, vi skulle packa alla saker, träffa narkos läkaren, hälsa på hos avd 10 där bebisen skulle vara, sen till förlossningen och få ett rum där under natten.. Jag gick som i ett töcken och fatta ingenting! Det var om jag skulle sövas eller inte sövas, hade jag någon allergi, massa maskiner, pumpar, 100 olika rum, det skulle göras crg kurvor, tas prover, sättas kateter osv osv.. Tillslut kom vi iaf in på ett förlossningsrum där vi skulle sova för natten och då kom läkaren M in och satte sig ner hos oss..

****

Hon tyckte allt bara var urdumt, varför jag skulle snittas på morgonen när de redan vet att bebisen inte mår bra och den ändå ska ut.. Hon och dr R ville ta ett ordentligt snack med de andra i teamet och förlösa mig under kvällen i lugn och ro istället. Det kunde ju annars bli ett akut kejsarsnitt under natten och vem var det bra för?

Jag var bara tacksam för att ligga en hel natt och vänta på att bli snittad.. Nja, det är väl inte det roligaste precis, jag menar, hur mycket skulle jag sova under den natten.. Så fick det bli, så de gjorde i ordning allting för att operera mig under kvällen i stället och kl 20.30 kom de och körde mig till operation. Strax efter 21.00 började de med att bedöva mig och 21.18 är vår lilla Alma född.. Ganska otäckt var det att bli förlöst med kejsarsnitt men allt flöt på bra ändå... De fick sätta ett dränage i magen på mig för jag var väldigt lätt blödd.. Strax innan 22.00 var allt klart och de körde mig till IVA där jag fick ligga under natten.

****

Sov inte så många timmar denna natten vill jag lova men jag minns inte heller så mycket, tyckte jag var klar i huvudet när jag låg där men minnet från natten är ändå borta. Sambon var hos mig en stund och berättade vad som hänt och hur det var med henne och allt var bra. Kommer ihåg att det var fler förlösta mödrar där och papporna kom med deras barn och de skrek och skrek dessa barnen och jag tyckte det var ganska så jobbigt får jag erkänna.. Vid sex-tiden på morgonen kom de och hämtade mig från avd 11 och körde mig direkt till Alma och gissa om jag grinade! Var inte där så himla lång stund för jag var så trött och sen började jag må illa så jag fick åka till min egen avd och sova..

****

Hela Onsdagen sov jag! Jag sov och sov och sov.. Pratade lite i telefonen och åt lite också men så mycket mer hände det inte under dagen. På kvällen tog sambon mig i rullstolen och vi gick till Alma igen.. Ganska svårt att förstå allting får jag erkänna, allt hände ju så himla snabbt!

****

Torsdagen kom och jag var hos Alma två timmar på eftermiddagen, sambon åkte hem och hämtade mer saker under tiden och sen senare på kvällen fick jag ha Alma på bröstet för första gången!! Vilken känsla!!! Jag njöt i fulla drag och gråt,gråt och gråt såklart.. Läkaren kom och berättade att de röntgat henne och att det ser ur som att det är något stopp i magen på henne. Han hade skickat bilderna till Göteborg och det kanske kunde bli så att vi var tvungna att åka dit.. Jag och sambon sa så fort han gått att det blir alldeles säkert Göteborg för annars skulle de inte säga det på det viset. Halv två på natten kom läkaren in och berättade att Alma ska flyttas till Göteborg, men inte förräns till morgonen..

****

Fredagen började med att vi fick packa allt igen, Alma skulle få åka helikopter och vi taxi.. Men precis innan vi skulle åka blev allt ändrat och vi alla fick flyga istället! Kändes lite som doktorn kan komma om ni minns det programmet.. 2 piloter, en läkare, en sköterska, sambon och jag.. Ja å Alma såklart.. Resan tog typ 20 minuter och allt gick smärtfritt! (förutom med lilla mig då som var ganska ny förlöst och hade ont och var nog den mest instabila männsikan på jorden, just då) Landade säkert på Säve flygplats och gumman blev hämtad av ambulans och vi av en läkarbil.

Kom till Östra Sjukhuset och fick tillslut ett rum på avd 315, en våning under Alma.

****

Här har de så bra hand om oss så.. Jag och sambon har ett rum utan tv,radio och vatten men vi vet att Alma är på ett av de säkraste ställena just nu så vi klarar oss utmärkt! Det har än så länge inte blivit någon operation, utan de har röntgat henne här med och passagen ser ut att vara helt fri så i går kväll började de ge henne mjölk genom sonden igen.. Än så länge har hon fortfarande inte bajsat men vi väntar med spänning på det.. Hoppas såå att hon bajsar spontant och att det inte tillkommer något mer..

****

Kram!!!!!