Alma...

.. har en klädperiod just nu, en riktigt enerverande klädperiod...Hon byter kläder flera gånger på en dag. Man kan tycka att det är kul och skratta åt det och jag kommer förmodligen skratta åt eländet när denna perioden är över, men just nu är det INTE kul...

Som förra veckan.. Efter Ullaredsresan så kände jag att det var dax att äntligen rensa i Almas garderob. Det blev såklart mycket bättre än innan och det var en stolt mamma Sara som stängde dörren till garderoben på kvällen. Dagen efter fick Alma såklart välja vilka kläder som hon ville ha på sig, för att ge henne det som hon ska ha på sig är alltid fel så det har jag gett upp. Hon ville ha sin pippitunika och ett par bruna byxor. Hon fick det och såg tillslut ut som Falo, om ni vet vem det är, magen putade så vackert ut... .. Jo för Alma kan inte ha klänningar längre.. Det får inte hänga ner något på låren för då gallskriker hon och tårarna sprutar på henne...Tunikan var såklart för lång så den skulle hon ha innanför byxorna....

Det tog kanske en halvtimme så skulle hon byta kläder igen... Jag berättade för henne som jag oftast gör just nu att om du ska byta kläder så får du göra det själv... Alma sprang iväg och hämtade nya kläder och kämpade på, för att byta kläder är inte det lättaste... Hon bytte och efter en stund så skulle hon byta kläder... Igen... Samma procedur igen osv.. Efter några byten kom jag på att jag skulle in i sovrummet och hämta något och vad tror ni möter mig? Mer än halva garderoben var urtagen! Riktigt såå mycket brukar hon inte dra fram så jag blev alldeles slut, av att bara se det...

Den andra delen av klädperioden är att allt hon har på sig ska vara blått... Jag älskar rosa, rött och lila i tunikor, klänningar och tröjor. Icke! Tunikor och klänningar är ju som sagt redan helt uteslutna, utan blått ska det va, vilket det knappt finns på tjejernas avdelning så just nu köper jag kläder på killavdelningen till henne..

Tre år och redan har vi konflikter om kläder... Ja ja, vi får väl se vart det här slutar...

***

Kram

Ullared...

... japp, så är det! Ett uppdaterat meddelande på bloggen! ;) 

Måste börja berätta om vår resa till Ullared, som jag och Anna har väntat! Å i måndags var det dags! Började med att jag vaknade tio i tre på måndags morgonen... Tio i tre? Va f-n liksom... Men så var det! Vi började vår resa vi halv sex från Anna och begav oss ut på vägarna... Anna körde, jag kartläsare. Allt bra. Missade såklart att vi skulle svänga av mot Uddevalla, så för oss blev det E45.. Med vägarbete... Å vilket vägarbete!! Det var koner och pilar åt alla håll och ingen av oss hade någon pejling alls om vi överhuvud taget körde på rätt sida av konerna! Vilket såklart ledde till världens fniss och skrattanfall!!! Då var det inte lättare att hålla koll, men det gick bra! :) 

Kom till nått ställe där man iallafall kunde svänga av mot E6:an och då tog vi beslutet att köra den istället.... Inte det smartaste draget.... När jag åkte till Anna tidigt på morgonen så lyssnade jag på radio, där berättade de att det hade varit olyckor i Göteborg, flera stycken. Men de pratade om olika mot så jag hade liksom ingen aning om var de var... Kan berätta att en av olyckorna hade såklart skett på E6:an... Där satt vi, bland lastbilar och bilar runtomkring oss.. Tror vi stod mellan en och en halvtimme och sträckan som vi körde var typ 5km... Inte kul....

Kom iaf ner till Ullared och resan tog oss typ 6 timmar tror jag det blev... Shoppade loss hela dagen och vi var kvar ända tills det stängde.. Fann vår stuga och provade kläder... Kom i säng närmare kl ett och jag vaknade kl 6...Upp, gjorde oss i ordning och shoppade hela dagen igen. Träffade mitt kusinbarn som bor i Varberg och jobbar nära varuhuset som vi åt lunch med. Superkul att träffas, blir så sällan nu för tiden!!

Vid fem tiden åkte vi mot arvika igen och när vi packar bilen så inser man.... Vad har vi gjort? Va f-n har jag köpt allt?? Vad hände? Ångest delux... Ha ha! Herregud hur man blir? Idag har jag skrivit ner allt jag köpt, skrivit ner hur jag tänkt och efter det får man lite perspektiv på allt men... Ja ni gott folk.. Om man tänker så här: Jag fick 2 linnen, 2 tröjor, 3 linnen, 1 par mysbyxor, 1 pälsväst, 1 vinter jacka, 1 höst jacka, 1 par termobyxor, vantar, 2 mössor, 3 par strumpor, 1 sporbh och ett par fodrade gummistövlar för 2000 kr ungefär. Det är ju jättebra! Å helt otroligt billigt! Men.... Behövde jag verkligen allt det där? Har inte jag ganska många tröjor i min garderob... Mest förvånad hur man blir... Men många nya fina kläder det har jag!!! :)

***

Kram

Lite smårörig vecka...

...med många känslostormar har fyllt dagarna för oss.. Började förra helgen när pappa K berättade att Alma spytt natt mellan lördag och söndag..Jag hade precis lämnat av henne på lördag eftermiddag och att inte vara nära Alma när hon mår dåligt... Det kändes..På samma gång ville jag inte åka dit och bli smittad eftersom jag dels jobbar på en förskola själv och det är inte roligt för någon att jag tar dit det och dels för att jag skulle kunna ta över om pappa K skulle insjukna.

***

Hon spydde bara i två timmar och var pigg hela dagen så vi var väldigt glada att det inte var så allvarligt som förra gången.. Men... natten mellan söndag och måndag spydde hon upp vällingen som hon gladeligen drack upp.. Vi tänkte att det säkert var för tidgt att ge henne den och sen var hon pigg igen efter det... Mamma och pappa lovade att passa Alma på tisdagen och hon var pigg och glad hela dagen.. Eftersom hon ändå hade spytt på natten där så hade det ju inte gått 48 timmar så mamma lovade att ta henne på onsdagen också..

***

På onsdagen när vi vaknade gav jag henne 100ml i välling men jag kände inte riktigt igen henne... När jag lämnat av henne hos mamma och pappa så var hon inte så pigg och på morgonen uppmärksammade jag att hennes läppar var torra. Så på väg in till jobbet kom den där oron som jag kände förra gången... Jag hade kontakt med mamma och pappa på fm å sen vid 11-tiden så spydde hon igen.. Då hade jag precis varit i kontakt med 1177 och gjort upp med dem att vi skulle avvakta till eftermiddagen..Blev sur på tanten jag pratade med för hon sa att vi skulle tvinga i Alma vätska.. Hur tvingar man ett barn att dricka? Om hon dessutom spyr?? Uhh, hon kan inte ha haft några barn själv.. 

Efter att hon spydde igen åkte jag hem från jobbet med en gång och ringde 1177.. Jag krävde att vi skulle få komma in för även om inte de sex-sju timmarna hade gått utan att Alma kissat så blev jag väldigt orolig att hon skulle bli som sist. Det är trots allt en timme till Karlstad och det var i längsta laget förra gången..

*** 

Väl där tyckte de nog att jag var lite sjåpig för hon var hur pigg  som helst och ville bara åka hem till "mamma i perscherud".. De tog blodprover och en läkare undersökte henne och Almisen var såå duktig! Sen skulle de ha ett kissprov.. Jag tittade lite oförstående på dem.. Hur ska vi få henne att kissa när hon inte gjort det sen kl sju imorse? Dessutom visste jag ju inte när hon kissat sist och jag visste att hon inte druckit så mycket under dagen.. Det blev en timme med skrik och tårar för Alma ville inte kissa på pottan! Det var jobbigt, super jobbigt.. Jag och mamma försökte olika knep för att få henne att kissa men icke. Doktorn kom tillbaka och berättade att proverna såg bra ut men eftersom hon inte kissat på så länge så skulle vi återigen läggas in på avd 12 och få dropp.. Kan inte beskriva i ord va skönt det var att få sätta på henne en blöja och lägga kissandet bakom oss.. 

Vi kom upp på avdelningen och inte förrän klockan var sex började de sätta droppet.. Det var inte det lättaste... 40-45 minuter höll de på, bytte sköterskor men det gick inte att sätta nålen...I två av ådrorna fick de in nålen men sen när de skulle skölja med koksaltlösning så sprack det..Behöver jag säga att Alma var alldeles hysterisk när de tillslut fick in den.. Sjöblöt av svett... Mitt älskade barn! Varför ska hon behövas utsättas för så mycket? Man vet ju själv att det inte är så himla skönt när de måste gräva inne i huden för att kunna sätta en nål.. detta var rena skräckupplevelsen för henne..

***

Tillslut fick hon iaf sitt dropp och första blöjan med kiss som jag bytte den dagen var halv nio på kvällen.. Jag var själaglad! :) 

Morgonen efter blev vi utskrivna och Alma var sitt gamla jag igen..

*** 

Natt mellan tisdag och onsdag var det dags för pappa K att börja spy, därför kunde han inte följa med oss till sjukhuset, han fick krya på sig hemma istället..

***

Hela torsdagen när vi kom hem var Alma precis som vanligt igen.. Fick i henne lite mat och lite dryck.. Fredagen var hon inte riktigt sig likt igen.. Svårt att dricka och grinig...Men efter att hon sovit blev det lite bättre tyckte jag

***

Inatt var det min tur att börja spy.. Började vid halv 2 och spydde sista gången vid sex..Då även Alma spydde.. Igen... Kaos var det... Jag var tvungen att få in Alma i duschen medans jag mådde såå illa själv, ringde pappa K som fick komma hit och hämta Alma.

Nu har vi inte spytt mer någon av oss men jag trodde verkligen att vi skulle få åka in med henne igen.. Hon dricker så himla dåligt! Men pappa K har fått i henne lite idag och hon har kissat flera gånger..

Tror inte att hon spydde av magsjukan denna gången utan av att hon åt godis igår kväll.. Men vi lever i karantän i 48 timmar till.... ;)

***

Ta hand om varandra!

Kram

Måste erkänna...

...att det är en stolt mamma som skriver idag! Alma har varit utan blöja hela dagen och inte en endaste kissolycka! :) Däremot en bajs... Men det var inte så allvarligt. ;) Ändå försökte jag få henne att ta på sig en blöja eller gå på pottan men hon var inte bajsnödig inte! Goa unge!

***

Första arbetsveckan avklarad och det var riktigt skönt att få träffa alla igen! Vi kommer att få en ny kollega from september och det ska bli såå spännande och kul! 

Kram

Första...

...första dagen avklarad och det känns jättebra att börja jobba igen! Dessutom har allt ordnat sig nu inför hösten med personal och det kommer bli en spännande höst. Det är jag helt säker på! :)

 

***

 

Almas första dag på nya avdelningen gick också över förväntan! Hon vinkade som vanligt till pappa K och gav honom en slängpuss.. Åhh, vad hon börjar blir stor nu.. Vår lilla tjej. Det går alldeles för fort!

Vi har fått en telefontid nu med hennes läkare i september men vi ska bara mäta och väga henne och föra in det i hennes protokoll... Kan tänka mig att hon väger runt 11kg och att hon är ca 92cm lång.. Vi får se! Bäst att väga henne efter att hon varit eller är hos pappa K, vårt lilla bus äter nämligen mycket mer när hon är hos honom men däremot sover hon sämre.. Hos mig är det tvärtom.. Hon sover som bara den och äter mindre...

***

Ha det!

/ Sara

Semestern...

..börjar lida mot sitt slut men en vecka har jag kvar och jag ska njuta av den det bästa jag kan. Känner mig ändå ganska redo för att börja jobba och det känns såklart bra! Dagsturer, en resa tillsammans med mamma till Stockholm, umgänge med kompisar, hamnfesten, rensat här hemma har förgyllt mina dagar så som sagt, det känns bra! Har liksom fått med det mesta tycker jag! :) 

***

I pysselväg är det fortfarande ganska lugnt, jag försöker få ordning på övervåningen för tillfället och det tar TID.. Inte lite med rot däruppe som måste kollas igenom och kastas, läggas på rätt ställe och Blä! Inte kul men jag försöker ta lite i taget men ändå är det som lite tungt... Ja ja, det blir bra när det blir klart! Det vet jag! :)

***

Kram

Semester!

Japp, nu ska jag vara ledig i hela 6 veckor och jag tror att jag tog rätt beslut. Tänkte som så att om det är någon gång jag behöver ha 6 veckors ledighet så är det i år, med allt som varit. Måste nog också erkänna att jag känner nu att jag är sleten... Riktigt sleten.... Fick liksom inte den där riktiga känslan nu innan, allt har känts likadant, samma lika, som Alma skulle säga.. Annars brukar iaf jag känna lite spänning, glädje, förväntan inför semestern.. Men nu... Samma, lika...

Så förmodligen behöver jag vila och ta det lite lugnare och gå igenom allt, en gång till. Eller två eller tre... Det får vi se. Satt och tänkte på förut vad jag ska göra i morgon när jag lämnat av lilla bus hos pappa.. Kanske städa någonstans å så skulle jag behöva städa hela huset å så skulle jag ju... Men jag tror jag tar mig en tur till någon som är hemma å som bjuder mig på kaffe istället... Kom på att det nog är en bättre idé. 

MEN om däremot det är solsken och fint väder, tar jag mig nog en vända till sjön och lägger mig där. Något av det känns som en bra början på semestern och så får det bli!

Kram

Proverna...

...såg bra ut! De kunde inte hitta någon sjukdom som kunde ligga bakom att hon blev såpass sjuk som hon blev- Så himla skönt!!! :) Hennes levervärden var i överkant men det kunde vara någon tillfällighet, sa läkaren. Däremot skulle de skicka hem prover som vi kan ha liggandes hemma, ifall hon skulle bli så här sjuk igen. Det är enda uppföljningen som de gör- OM hon blir sjuk igen... Annars kan proven ligga hemma i en låda sa hon.

En stor sten försvann inom mig!

Kram

En månad...

..sen exakt sen jag skrev sist och ni blir inte direkt bortskämda med inlägg precis... ;) Det är som det är.. Mycket runtomkring mig... Väldigt mycket...  

På onsdag har jag iaf fått telefontid med läkaren som vi hade i Karlstad när Alma var inlagd nu sist. Får reda på provsvar då förstår jag för det var det enda de skulle höra av sig om.. Hoppas hoppas hoppas inte det är något allvarligt.

***

Annars försöker vi få ordning på vårt liv nu.. Mycket som ska falla på plats innan man landar i ett sånt här stort beslut. K har iaf flyttat in i sin nya lägenhet och han har fått det jättefint. Här fattas det ett linneskåp men det ska väl inte vara allför svårt att få tag på. Eller vad tror ni? 

***

Kram

Ja ni...

.. det var detta med livet som går upp och ner... 

Vi vaknade natten mellan lördag och söndag kl 01.00 av att Alma började spy.. Första spysjukan och himmel vad hon spydde och tyckte det var otäckt.. Jag var uppe med henne hela natten och blev avbytt av pappa K vid sju på morgonen så jag kunde få några timmars sömn..

Hon fortsatte att spy under dagen och det var inte mycket alls som vi fick i henne, vi gav henne i små små klunkar, skedvis osv...

På söndag kväll gick jag och la mig väldigt tidigt för att byta av pappa K vid ett tiden igen.. Hon spydde vid 11-tiden men sen spydde hon inget mer förräns på måndag morgonen.. Å det gav sig liskom inte.. Hela tiden har man ju med sig att de kan bli uttorkade men ändå, fast jag tyckte att vi gjorde allt rätt så slutade hon inte spy.. På em vid tvåtiden kom den där mamma oron smygandes... Kändes som hon var så loj..

Jag skulle ner till verkstaden strax efter tre och jag sa till pappa K att han kunde ringa sj.råd, just bara för att stämma av läget.. Ringde hem när jag var på hemväg men då sov hon fortfarande och K sa att han skulle väcka henne..När jag kom hem så satt Alma i pappa K:s knä och busade när jag kom in.. Vi fick i henne lite yoghurt och smörgås och jag tänkte att jag ger henne en chans till, innan jag ringer..

Klockan 7 på kvällen kom allt upp och mer därtill och Alma somnade med en gång efteråt. Då kände jag att det fick vara nog! Ringde in till sj.rådg och han jag pratade med tyckte att vi skulle åka in till akuten i arvika.. Jag ifrågasatte det men han sa att det ska de väl kunna ta hand om där.. Hade pratat med en kompis innan som varit med om att hennes dotter blev uttorkad, som sa att det är lika bra att ni åker till Karlstad direkt eftersom det inte finns ngn barnläkare i arvika.

Vi åkte in till akuten och blev stoppade med en gång, finns inga barnläkare i arvika så de kunde inte göra något.. När vi stod och pratade med sköterskan så såg man lite på Alma att hon inte riktigt orkade hålla upp huvudet hela tiden..

Vi satte oss i bilen och då rullade Almas ögon lite bakåt, men vi satte upp henne ordentligt och då ordnade det till sig men tyckte ändå att hon inte sov riktigt som hon brukar.

Vi kom till Karlstad vid 10 och vi fick sitta i gången in till väntrummet... Då orkade inte Alma alls hålla upp huvudet längre, det bara hängde.. 

Vi fick iaf ett rum som vi fick gå på utsidan för att komma in till.. Det kom en sköterska som frågade om vi gett henne lite åt gången osv och det hade vi ju gjort men ändå kände vi ju att hon spydde mer än hon fick i sig...

När läkaren sen kom.. Ja, Alma var helt apatisk. Hon som inte tycker om att ngn som hon inte känner kommer nära (inte ens jag ibland) lät doktorn ta i henne, smeka henne i ansiktet, känna henne på magen.. Å läkaren sa att hon luktade väldigt speciellt och att det var ett tecken på uttokning, hon kände på huden att den var uttorkad och det syntes ju såklart på henne också..

Hon gick ut för att hämta dropp osv men kom snabbt in igen.. Frågade om de fick göra allt utan bedövning. (Förstår ju nu i efterhand att hon tyckte detta var väldigt allvarligt.) Jag och pappa K resonerade lite och jag visste ju vad Alma brukar skrika vid stick...då klämde läkaren på Almas nyckelben och sen på oss... Eller hur gör det här hon? frågade hon.. Ja tyckte vi.. Alma rörde inte en min.. Vi sa att de fick prova utan bedövning men om det blev för jobbigt för Alma så fick de sätta bedövning senare..

Inte en min.. Hon rörde sig inte alls och de stack henne fyra gånger.... Hon sa inget heller.

Det visade sig att Almas blodsocker var för lågt och det gjorde att hon istället för vätskeersättning fick sätta ett glykosdropp istället. Å efter en liten stund hade blodsockret blivit på en normal nivå igen.. Läkaren berättade för oss att detta är lite ovanligt och att vi skulle ha med oss det i bakhuvudet och att hon skrev in det i Almas journal. Hon frågade om Alma är beroende av regelbundna måltider och det tycker jag var svårt att svara på.. Jag menar, klart hon äter regelbundet.. Vi följer ju samma rutiner som förskolan men jag tycker inte att hon är extrem..

Vi fick tillslut ett rum på avd 12 och Alma sov hela tiden.. Vi bytte blöja vid 11 tiden och kl 8 på morgonen hade hon inte kissat än.. (En av sakerna som jag kollade noga när vi var hemma, att hon kissade och det upplevde vi att hon gjorde.)

På natten när jag själv skulle sova en stund kom jag på att Alma äter ju fortfarande på nätterna! Undrar om det har med blodsockret att göra? 

När Alma vaknade av ett larm på morgonen så satte hon sig upp i sängen, rödmosig om kinderna och sa: Vakna Pappa!!!

Då var det nära att tårarna kom!

När läkaren kom på fm så berättade jag om att hon äter om nätterna och om detta med blodsockret. Hon trodde inte att det hade ngt samband men jag sa att jag bara ville säga det eftersom jag kom på det. (hur många ggr har man inte kommit på ngt efteråt som man ångrat att man inte sagt) Hon tyckte inte att detta med blodsockret heller var ngt att oroa sig för hon hade ju blivit ordentligt sjuk.. Men hon sa att det som var lite konstigt var att Alma blev sjuk så fort, 1,5 dygn brukar barn kunna klara av. Hon berättade också att de kanske skulle ta några extra prover för säkerhetsskull.. Helt ok för oss.

Läkaren kom in igen sen under dagen och hade pratat med en överläkare som ändå hade sagt att detta med blodsockret var lite konstigt och att Alma hade blivit så fruktansvärt sjuk... Så prover blev det..

Alma skrek... Fast de hade bedövning. Säger en hel del det.

På kvällen runt 8 fick vi åka hem.. Alma spydde inte på hela dagen eller natten. På morgonen däremot, spydde hon.. Men vi tänkte att det kanske var för att hon låg konstigt och var lite extra käsnlig nu... På fm kom det en msk. Hon bajsade löst två gånger och sen på em spydde hon en gång till! Men herregud, ska det aldrig ta slut?? Sen har hon inte spytt mer...  Torsdagen var hon fortfarande väldigt loj på fm....Igår lyckades jag inte ens få henne att sova middag.. Glad hela dagen.. Så nu, nu hoppas vi att allt är över...

Kram

Livet...

.. går upp och ner, vad vore det om vägen bara var rak hela tiden. Jag och sambon har beslutat oss för att ta olika vägar ett tag framöver och se vad som händer under resans gång. Vi är överrens och beslutet är gemensamt men vem säger att det är ett lätt beslut för det?

Värsta är såklart detta med Alma, smärtar otroligt mycket i båda oss men vi måste göra det här.. Det bara är så.

Min period med minskat bloggande har självklart också med detta att göra och vi får se hur det blir framöver..

Ta hand om varandra så hörs vi snart igen!

Kram

Tiden den går den och det blir väldigt långt mellan inläggen här på bloggen.. Har en massa runt mig nu och bloggen blir liksom inte första prio..

Förra helgen var det så himla fint väder så jag gick ut och tog en del bilder med kameran.. Det gäller att hålla i detta med fotograferingen för man glömmer snabbt bort, känner jag..

Tänk hur det kan vara med bilder... Just känslan som man har när man tar bilderna kan man oftast inte förmedla och det tycker jag är väldans synd. Så nu får ni tänka er in i att det var en sån där härlig vårig solig dag och jag var ute på en promenad. Solen värmde alldeles så där lagomt och det riktigt fyllde mig med härlig energi.

Kram

Ibland...

..blir dagen inte riktigt som man tänkt sig...

Började i morse med att jag skulle åka till jobbet, hade ju snöat så jag gick ut i god tid, för att skrapa bilen.. När jag var klar backade jag ut på vägen och vad händer? Tar mig ingenvart, bilen bara slira.. Försökte backa nerför backen men då gled den mot diket.. När jag fick stopp på den, tog jag ett snabbt beslut och valde att ta hjälp.. Visste att bussen var på intågande och just den tiden kan det ju vara några som åker till jobbet... Uhh, innan sambon kom ut! Kändes som det tog år!! Tillslut kom han iaf och han fixade det åt mig..

***

Iväg till jobbet och vi hade en mysig start på dagen, pysslade lite och Maria gjorde fruktsallad som vi smaskade i oss. När vi skulle gå ut var det ett av barnen som frågade om vi inte kunde gå till stora gungparken och det beslutade vi oss för att göra.

Vi började bygga en snökoja mellan pelarna på klätterställningen och jag satt där på alla fyra när det bara smäller till i huvudet på mig! Jag hann att se att det låg en vedkubbe bredvid mig innan jag la mig på rygg med benen högt, för jag tänkte att om jag måste svimma så är det bra att ligga ner.. ;)

Maria kom springande och tog av mig mössan och sa att det gick hål... Så hon tryckte fullt med snö i huvudet på mig, försökte samla barnen så gott som det gick, ringa ambulans och få dit fler vuxna.. Allt gick jättebra men innan det blir ordning på allt så är det klart att det blev lite oroligt.. Ambulansen kom och de körde mig till akuten och det visade sig ha gått jättebra! En stor bula och ett tjack på typ 3-5mm :)

***

Uppe i klätterställningen hade alltså någon kånkat upp en vedkubbe som ett av våra barn petade ner med sin fot. Är så otroligt glad att det var jag som fick den i huvudet, tänk om det varit ett barn! Fy så hemskt!!

Jag hade såklart en otrolig tur, landade alldeles rätt på huvudet på mig.. Det var en ganska stor vedkubbe så det kunde ha gått riktigt illa...

Hur någon ens fick upp den där och varför, förstår jag inte riktigt..

***

Ja, återigen förstår ni vart namnet på min blogg kommer ifrån...

Kram

Helgen...

avrundas och i morgon är det måndag igen! Måndag, fredag.. Finns det några andra dagar som fyller vår vecka? Känns inte som det.. Men det tycker jag inte gör något alls, jag gillar båda de dagarna! :)

Det enda som jag inte är så nöjd över är att jag är så ofantligt trött idag.. Har ju min sovmorgon på söndagar men Alma hann och väcka mig i morse innan de hann upp. La mig senare igår pga att jag visste att jag kunde sova ut.... Ja ja, nog klagat om det, så är det att vara småbarnsförälder!

Nu har jag lämnat in min andra uppgift i kursen, känner mig egentligen inte riktigt nöjd men jag skickade in den ändå.. Jag får väl komplettera om det inte går bra, i nuläget känns det som jag gjort det bästa jag kunde.

Kram

Underbara söndag!

Nu var det ett tag sen igen men jag har så mycket runt mig för tillfället. Jag hinner liksom inte med allt och det är faktiskt riktigt frustrerande ibland. Idag har jag iaf haft en sån där söndag med riktiga guldkorn i.

Började dagen med att plugga lite när jag vaknade, slängde i en tvättmaskin och la in tvätt.. Sen tog jag och Kicki oss en promenad runt gårn och det var så himla härligt väder! Kom in och började plugga igen och jag blev klar med två uppgifter, lagade lite mat till Alma och sen tog jag mig en promenad till.

När jag kom hem hämtade jag Alma och vi gick och åkte pulka hos Kicki- Alma skrattade så hon tjöt vissa av gångerna och det var så härligt att höra! Älskade barn!

Nu sitter jag här med rödbitna käkar som känns sådär lite lagomt kalla.. Funderar på att jag ska baka semlor också, det är ju trots allt fettisdagen till veckan.. Men även om jag inte gör det så är jag nöjd med min dag och det känns bra! :)

***

En intensiv vecka framför mig med gympa, planering, teknikkurs och träff med dem som jag går samma dokumentationskurs som så nu gäller det att kavla upp ärmarna och vara beredd! :)

***

Ha en bra kväll!

Kram

Den här helgen har gått supersnabbt! Igår var jag och Kicki TS till karlstad och hade en riktig härlig dag. Först landade vi på Ikea och måste erkänna att jag var lite orolig för oss i början.. Vi hade ingenting i korgen när vi kom och parkerade vagnen för en fika stund. Men det kanske var det som behövdes, för sen kom vi allt igång.. :)

Köpte lådor (ovanligt va) blommor, krukor, lampor, batterier, förvaringskassar till återvinning.. Å säkert nått mer jox.. Sen tog vi alla affärer som vi var sugna på att gå in i på Bergvik... Gôtt att få ladda batterierna lite..

Idag var jg ute på en promenad på förmiddagen och sen har jag gått och smådolat lite här hemma.. Tvättat, beställt nya gardiner, små städat lite.. Ikväll kommer en kompis hit och hon ska hjälpa mig att röja undan lite.. Tur att man har kompisar som även ställer upp på sånt! :)

Har lämnat in den första inlämningsuppgiften i kursen och inväntar svar på den.. Uhh.. Lite smånervigt är det innan man vet om man tolkat uppgiften rätt...

Kram

Igår infann sig äntligen lite extra energi hos mig! Under en period nu har jag haft något underskott av just den varan så ingen är gladare än jag när den kom tillbaka! :) Hann att tvätta flera maskiner, städa iaf två rum rent, leka med Almisen och fika med mamma och pappa. Dessvärre hann jag inte med att umgås med mormor så jag tror jag tar mig en sväng bort till henne idag, längtar efter Alma hon.. Alma gillar mormor så himla mycket och det är jag så tacksam för! Kan ju vara så ibland att småbarn tycker det är jobbigt/läskigt med gamla människor men Alma är nästan tvärtom.. Hon klättrar och ska bäras av mormor som om hon är vilken person som helst, kan ärligt erkänna att man blir lite svett. Hur det än är så är mormor 98 år och har inte direkt så mycket krafter kvar att lyfta och dras iväg med..

***

Idag blir det nog förhoppningsvis fortsättning på den dagen som avslutades igår.. Jag har en del kvar att göra innan allt är prima, dessutom ska jag försöka mig på lite plugg och ut på långpromenad.. Har en känsla av att jag inte hinner så mycket mer än så och det kommer jag vara alldeles nöjd med!

***

Kram på er!

Då har det nästan gått en hel vecka igen! Tänk att tiden kan gå så otroligt fort! Fick ju en väldigt trevlig överraskning i måndags så nu har jag verkligen fått tänka om. Under veckan har jag försökt lärt mig deras sida som vi ska använda oss av i kursen och nu börjar jag allt få lite pejling på den. Det jag tycker är svårt med en distanskurs är att tolka uppgifterna på rätt sätt. Hur det än är så tycker jag att det är mycket lättare när någon berättar en uppgift för mig. Då kan man ställa frågor med en gång om det är något man undrar på. Självklart har vi ju lärare även i denna kursen som man kan fråga men jag tycker ändå inte det är riktigt samma sak.

***

Idag har det varit en riktig slappardag, eller slappardag? Jag har varit ute och gått två gånger men i övrigt har det inte hänt så mycket. Vi hade pubkväll här i Perserud igår och det tog på krafterna.. Kanske har lite med vinet att göra men det säger vi inte till någon. ;)

***

Ha det bra!


Kram

Kom..

.. precis hem från gympan och kollade mailen.. Jag kom in på dokumentationskursen! Trodde jag faktiskt inte att jag skulle göra pga att jag var på 25 reservplats och det var 16 platser.. Men där ser man! Spännande!

Kram

Sitter man här igen då... Klockan är 04,00 och jag kan inte sova... Fattar inte varför jag har så svårt att somna om när jag vaknar mellan 02,00-03,00.. Inte roligt!

***

Helgen har flytit på bra, i fredags tog jag mig en springtur och i lördags blev det skidtur.. Kan säga att jag har fruktansvärd träningsvärk i benen och armarna! Ändå tog vi det väldans lugnt på skidturen för min erfarenhet säger mig att det brukar bli så här.. ;) Ja, ja hur det än är nu i efterhand så var det väldigt gôtt att göra båda turerna!

***

Håller på att rensa en massa gamla meddelanden på fb, vilket jag inte gjort sen jag startade, någon gång i början av året 2008. Behöver jag tillägga att det var en del att rensa? Puh! Men hur som haver så hittade jag en massa meddelanden som jag fick när jag låg på sjukhuset innan och efter jag fick Alma. När jag sitter där och läser så blir jag alldeles varm i hjärtat, tänk vad många man har som bryr sig runtomkring.. Jag minns så väl att även fast det bara var ett litet avtryck så stärkte det mig enormt att få de där små meddelandena!

För mig är det mycket som kommer upp till ytan igen nu, detta med Alma alltså. Vet inte riktigt varför men jag tror att när man är inne i någonting sånt där så finns bara fokuset på att klara av dagen. Man har inget val, man bara klarar det. Vilket leder till att det är en del saker som man inte har utrett, vilket kommer fram nu, när allt ordnat upp sig.

Kanske dags att jag tar fram de dagboksanteckningarna som jag förde och läsa dem. Tack vare min bm som jag hade på sjukhuset, så gjorde jag det. Skrev dagbok varje dag, vilket inte alls är jag egentligen.. Men det är fortfarande svårt att läsa dem, för varenda känsla och smärta som jag kände då, går som ström genom hela kroppen.

Däremot vet jag redan nu att de är ovärderliga de där anteckningarna, för det är helt otroligt vad man glömmer fort!

***

Kram

Nu har vi fått tillbaka den sista uppgiften och den var godkänd! Jippiee! :) Känns så gôtt att ha fått prova på att läsa lite och se hur det är. Nervositeten som jag hade i början för om jag skulle våga eller inte och spänningen jag hade inför första träffen... :) Ja, det kan jag le åt nu.. Det gjorde jag inte då...Tror att detta faktiskt kommer leda till något bra, så småningom.

***

Nu blir det snart en kvällspromenad med Kicki, så det blir ett kort inlägg idag!

Kram

Den lediga veckan börjar ta slut och till veckan vankas det jobb igen! Nu är det dags att ta nya tag inför vårterminen och jag tror att denna terminen kommer att gå fort. Känner det på mig.

Veckan har bestått av att tittat på skidor, tagit långa promenader, träffat kompisar och umgåtts med Alma. Får erkänna att jag inte gjort så många knop hemma, men varför ska man göra det när man är ledig egentligen? Nej, bort med det dåliga samvetet! Jag har gjort det jag känt för och det är jag glad för!! :)

Idag däremot har jag bakat vaniljbullar och de såg ut som att de skulle bli katastrof men de blev faktiskt helt ok ändå. Alma var i allafall jätteglad över att få vara med och baka dem, sen var det ett väldans tjat om mela bulle. Ja, även fast hon heter Nordahl så har hon Elofssons blod i sig, det går inte att ta miste ;)

***

Mitt processdokument blev godkänt och det är så himla skönt! Nu väntar vi bara på att få tillbaka vår gruppuppgift och sen är allt klart! Har sökt en kurs under vårteminen också men den ser mörk ut för mig, men det går nya tag! Till hösten, kanske....

***

Nu ska jag snart lägga mig framför tv:n och slappa! Ha en skön kväll!

Kram

Sista..

..uppgiften i kursen inlämnad! Jippiieeeeee! :)

Kram