Ja ni...

.. det var detta med livet som går upp och ner... 

Vi vaknade natten mellan lördag och söndag kl 01.00 av att Alma började spy.. Första spysjukan och himmel vad hon spydde och tyckte det var otäckt.. Jag var uppe med henne hela natten och blev avbytt av pappa K vid sju på morgonen så jag kunde få några timmars sömn..

Hon fortsatte att spy under dagen och det var inte mycket alls som vi fick i henne, vi gav henne i små små klunkar, skedvis osv...

På söndag kväll gick jag och la mig väldigt tidigt för att byta av pappa K vid ett tiden igen.. Hon spydde vid 11-tiden men sen spydde hon inget mer förräns på måndag morgonen.. Å det gav sig liskom inte.. Hela tiden har man ju med sig att de kan bli uttorkade men ändå, fast jag tyckte att vi gjorde allt rätt så slutade hon inte spy.. På em vid tvåtiden kom den där mamma oron smygandes... Kändes som hon var så loj..

Jag skulle ner till verkstaden strax efter tre och jag sa till pappa K att han kunde ringa sj.råd, just bara för att stämma av läget.. Ringde hem när jag var på hemväg men då sov hon fortfarande och K sa att han skulle väcka henne..När jag kom hem så satt Alma i pappa K:s knä och busade när jag kom in.. Vi fick i henne lite yoghurt och smörgås och jag tänkte att jag ger henne en chans till, innan jag ringer..

Klockan 7 på kvällen kom allt upp och mer därtill och Alma somnade med en gång efteråt. Då kände jag att det fick vara nog! Ringde in till sj.rådg och han jag pratade med tyckte att vi skulle åka in till akuten i arvika.. Jag ifrågasatte det men han sa att det ska de väl kunna ta hand om där.. Hade pratat med en kompis innan som varit med om att hennes dotter blev uttorkad, som sa att det är lika bra att ni åker till Karlstad direkt eftersom det inte finns ngn barnläkare i arvika.

Vi åkte in till akuten och blev stoppade med en gång, finns inga barnläkare i arvika så de kunde inte göra något.. När vi stod och pratade med sköterskan så såg man lite på Alma att hon inte riktigt orkade hålla upp huvudet hela tiden..

Vi satte oss i bilen och då rullade Almas ögon lite bakåt, men vi satte upp henne ordentligt och då ordnade det till sig men tyckte ändå att hon inte sov riktigt som hon brukar.

Vi kom till Karlstad vid 10 och vi fick sitta i gången in till väntrummet... Då orkade inte Alma alls hålla upp huvudet längre, det bara hängde.. 

Vi fick iaf ett rum som vi fick gå på utsidan för att komma in till.. Det kom en sköterska som frågade om vi gett henne lite åt gången osv och det hade vi ju gjort men ändå kände vi ju att hon spydde mer än hon fick i sig...

När läkaren sen kom.. Ja, Alma var helt apatisk. Hon som inte tycker om att ngn som hon inte känner kommer nära (inte ens jag ibland) lät doktorn ta i henne, smeka henne i ansiktet, känna henne på magen.. Å läkaren sa att hon luktade väldigt speciellt och att det var ett tecken på uttokning, hon kände på huden att den var uttorkad och det syntes ju såklart på henne också..

Hon gick ut för att hämta dropp osv men kom snabbt in igen.. Frågade om de fick göra allt utan bedövning. (Förstår ju nu i efterhand att hon tyckte detta var väldigt allvarligt.) Jag och pappa K resonerade lite och jag visste ju vad Alma brukar skrika vid stick...då klämde läkaren på Almas nyckelben och sen på oss... Eller hur gör det här hon? frågade hon.. Ja tyckte vi.. Alma rörde inte en min.. Vi sa att de fick prova utan bedövning men om det blev för jobbigt för Alma så fick de sätta bedövning senare..

Inte en min.. Hon rörde sig inte alls och de stack henne fyra gånger.... Hon sa inget heller.

Det visade sig att Almas blodsocker var för lågt och det gjorde att hon istället för vätskeersättning fick sätta ett glykosdropp istället. Å efter en liten stund hade blodsockret blivit på en normal nivå igen.. Läkaren berättade för oss att detta är lite ovanligt och att vi skulle ha med oss det i bakhuvudet och att hon skrev in det i Almas journal. Hon frågade om Alma är beroende av regelbundna måltider och det tycker jag var svårt att svara på.. Jag menar, klart hon äter regelbundet.. Vi följer ju samma rutiner som förskolan men jag tycker inte att hon är extrem..

Vi fick tillslut ett rum på avd 12 och Alma sov hela tiden.. Vi bytte blöja vid 11 tiden och kl 8 på morgonen hade hon inte kissat än.. (En av sakerna som jag kollade noga när vi var hemma, att hon kissade och det upplevde vi att hon gjorde.)

På natten när jag själv skulle sova en stund kom jag på att Alma äter ju fortfarande på nätterna! Undrar om det har med blodsockret att göra? 

När Alma vaknade av ett larm på morgonen så satte hon sig upp i sängen, rödmosig om kinderna och sa: Vakna Pappa!!!

Då var det nära att tårarna kom!

När läkaren kom på fm så berättade jag om att hon äter om nätterna och om detta med blodsockret. Hon trodde inte att det hade ngt samband men jag sa att jag bara ville säga det eftersom jag kom på det. (hur många ggr har man inte kommit på ngt efteråt som man ångrat att man inte sagt) Hon tyckte inte att detta med blodsockret heller var ngt att oroa sig för hon hade ju blivit ordentligt sjuk.. Men hon sa att det som var lite konstigt var att Alma blev sjuk så fort, 1,5 dygn brukar barn kunna klara av. Hon berättade också att de kanske skulle ta några extra prover för säkerhetsskull.. Helt ok för oss.

Läkaren kom in igen sen under dagen och hade pratat med en överläkare som ändå hade sagt att detta med blodsockret var lite konstigt och att Alma hade blivit så fruktansvärt sjuk... Så prover blev det..

Alma skrek... Fast de hade bedövning. Säger en hel del det.

På kvällen runt 8 fick vi åka hem.. Alma spydde inte på hela dagen eller natten. På morgonen däremot, spydde hon.. Men vi tänkte att det kanske var för att hon låg konstigt och var lite extra käsnlig nu... På fm kom det en msk. Hon bajsade löst två gånger och sen på em spydde hon en gång till! Men herregud, ska det aldrig ta slut?? Sen har hon inte spytt mer...  Torsdagen var hon fortfarande väldigt loj på fm....Igår lyckades jag inte ens få henne att sova middag.. Glad hela dagen.. Så nu, nu hoppas vi att allt är över...

Kram