Sitter man här igen då... Klockan är 04,00 och jag kan inte sova... Fattar inte varför jag har så svårt att somna om när jag vaknar mellan 02,00-03,00.. Inte roligt!

***

Helgen har flytit på bra, i fredags tog jag mig en springtur och i lördags blev det skidtur.. Kan säga att jag har fruktansvärd träningsvärk i benen och armarna! Ändå tog vi det väldans lugnt på skidturen för min erfarenhet säger mig att det brukar bli så här.. ;) Ja, ja hur det än är nu i efterhand så var det väldigt gôtt att göra båda turerna!

***

Håller på att rensa en massa gamla meddelanden på fb, vilket jag inte gjort sen jag startade, någon gång i början av året 2008. Behöver jag tillägga att det var en del att rensa? Puh! Men hur som haver så hittade jag en massa meddelanden som jag fick när jag låg på sjukhuset innan och efter jag fick Alma. När jag sitter där och läser så blir jag alldeles varm i hjärtat, tänk vad många man har som bryr sig runtomkring.. Jag minns så väl att även fast det bara var ett litet avtryck så stärkte det mig enormt att få de där små meddelandena!

För mig är det mycket som kommer upp till ytan igen nu, detta med Alma alltså. Vet inte riktigt varför men jag tror att när man är inne i någonting sånt där så finns bara fokuset på att klara av dagen. Man har inget val, man bara klarar det. Vilket leder till att det är en del saker som man inte har utrett, vilket kommer fram nu, när allt ordnat upp sig.

Kanske dags att jag tar fram de dagboksanteckningarna som jag förde och läsa dem. Tack vare min bm som jag hade på sjukhuset, så gjorde jag det. Skrev dagbok varje dag, vilket inte alls är jag egentligen.. Men det är fortfarande svårt att läsa dem, för varenda känsla och smärta som jag kände då, går som ström genom hela kroppen.

Däremot vet jag redan nu att de är ovärderliga de där anteckningarna, för det är helt otroligt vad man glömmer fort!

***

Kram