Den här veckan har Alma mått ganska bra faktiskt, egentligen ska jag ju inte säga det högt men när det har varit så, kan jag ju inte ljuga.. Vi fick flytta till en annan sal med henne, upplägget är ungefär som i den andra salen men där hon låg var det mer en intensivvårds avd. Nu är vi i en sal där det är mycket lugnare och det är skönt. Ett steg i närmare hem..

***

Förhoppningsvis kommer vi nog att få flytta in i ett familjerum snart också och det ska bli skönt att få henne hos oss hela tiden, det är riktigt jobbigt att säga hej då på kvällen måste jag erkänna. Hon blir så himla ledsen vissa gånger och det skär i hjärtat på blödiga mamman..

***

Idag fick hon ta bort ekg:et så nu har vi fått bort en sladd till men den har egentligen bara bytts ut mot ett apne larm men det är ett larm som man kan bära med sig, inget som måste sitta iohop med en tv skärm..

***

Igår vägde hon 2665g (igen), hon var uppe i 2675g en dag under veckan men de tyckte att hon hade gått upp för mycket så de gav henne vätskedrivande och då tar det ett tag innan hon kommer ikapp igen..

***

Ha det!

Kram

Det var det där med att inte våga skriva nått... I måndags började hon bete sig lite märkligt igen och på tisdagen började hon dippa och syresättningen var jätte dålig! De gjorde lavemang, kollade om hon fått någon infektion, gjorde lung och buk röntgen.. Hon blev lite bättre efter lavemanget men det blev inte det resultatet som det brukar bli.. Lungorna såg likadana ut som förra gången ungefär så då började de se bakåt i journalerna ochkollade vad de ändrat de sista dagarna..

***

De förändringar som vi hade gjort var att ge henne mat mer sällan och gett henne laktulos så vi tog bort laktuloset och gav henne mat varannan timme istället.. Hon visade ganska snabbt att vi kommit på problemet så vi tror att det var laktuloset som var boven i dramat.. Hemskt att se henne så dålig igen men lättad över att det var en medicin som hon reagerat på..

***

Nu är hon åter ganska stabil och vägde igår 2455g! :)

Kram

När jag ser tillbaka på denna veckan som gått så kan jag med glädje säga att gumsan varit stabil.. :) Visst lite dippar har hon av och till men det är inte lika mycket och inte lika långdragna dippar längre.. Gissa om det känns underbart! Man har lyckats ladda om batterierna lite.

***

Dessutom har jag lyckats ta mig hem till mitt kära hus och sovit där en natt och det var också helt underbart! Hann inte med så mycket som jag velat men när jag kom tillbaka hit igår så kändes det som om jag varit borta från sjukhuset i en hel vecka typ.. Jätte konstigt! Men nu känner jag mig ialla fall mycket piggare igen så det var välbehövligt!

***

I torsdags vaknande jag med halsont så jag har inte varit hos Alma sen i onsdags och gissa om hon vuxit sen dess! Hon har gått upp 200g sen dess och idag väger hon nog 2200g, vad sägs om det? ;)

***

Ha det bra!

Kram

I onsdags hade Alma en riktig "dipp" dag igen.. De gjorde ett lavemang på henne tillslut och efter det var det lugnare men inte så som det brukar vara.. De tog infektionsprover och visst hade hon fått en liten ökning på en av dem.. Så de satte in antibiotika och sen fick hon även blod på natten för hon hade nått dåligt blodvärde... Stackars barn.. :(
***
Efter det har iaf läget stabiliserat sig lite men jag är livrädd för att både skriva och säga det för det känns som att så fort jag säger något så blir det helt tvärtom.
***
Sambon blev också sjuk i torsdags så i tre dagar har jag haft Alma själv och det har varit tufft det också. Jag och sambon har ju fått rutiner på dagarna här och nu när de bröts så blev det jätte jobbigt allting.. Det var hans magkatarr som spökade men vi gjorde de försiktighetsåtgärder vi kunde, så han fick inte gå till Alma förrän 48 timmar hade gått.. Så idag har han kunnat varit hos henne igen.. Han tycker hon växt jätte mycket och jag håller med! Här händer det grejer vill jag lova! :) Igår vägde hon 1890g!

***

Kram

Kanal12, en lokaltv kanal här ifrån Karlstad, var här en dag förra veckan och filmade mig och Alma.. Länkar till repotaget, ifall någon vill se oss.. ;) De filmar bara oss när hon är hos mig så någon av de första bebisarna är inte Alma.. Hon syns inte så jättemycket men ni ser hennes huvud lite ialla fall!
***
Kram

Ibland undrar jag när denna mardröm ska ta slut, är otroligt tacksam för att ha Alma här såklart, men att hela tiden vara på bristningsgränsen är fruktansvärt tufft...
***
Igår tog dem en lungröntgen igen på Alma och den var lite mer förändrad nu än sist så nu har det sätt på henne cpap igen och det är det som gör mig så ont.. Hon är inte jättesjuk men att hela tiden få bakslag på bakslag är så himla jobbigt... Man vill ju att allt bara ska bli bättre och bättre nu så vi kan få börja vårat nya liv..
***
Kicki och hennes familj var här i Onsdags och hälsade på och hon hade med sig sin mammas bok "Ett år med Liv" och den plöjde jag igenom snabbt och den är så himla bra! Den sätter verkligen ord på det man känner och man får bekräftelse på att man inte är ensam..
***
Måste ju såklart avsluta inlägget med någonting positivt och det är att Alma verkligen växer så det knakar! 1530g vägde hon igår kväll och då hade don ändå fått lavemang och bajsat ORDENTLIGT.. :)
***

Kram

Den här veckan har allt mellan himmel och jord hänt, känns det som. Lill tjejen har blivit super förkyld.. :( Hon nyser, hostar och snörvlar.. Man vill så gärna hjälpa till på något sätt men det går ju inte. Det vi kan hjälpa henne med är att försöka suga henne ur näsan och svalget och ge henne näsdroppar. Men man vill så gärna hjälpa till på något mer sätt. Däremot är hon inte jätte sjuk än så länge, ganska pigg ändå.

***

Däremot har vi inte varit så himla goda vänner med en del av personal styrkan, tyvärr. Var i tisdags när vi blev utflyttade från isoleringsrummet som de bestämde att Alma skulle få vara med oss i ett familjerum, eftersom hon varit så stabil. Klart vi ville, även fast man blev lite osäker på om man skulle klara det..

***

Det gjorde vi iaf och de visade oss lite olika saker som vi nu hade ansvaret om. Dessvärre började Alma att dippa mer och mer i pulsen och det var ingen i personalen som kom! Vi hade nämligen blivit tillsagda att "röda larm" fick vi inte stänga av för det skulle en ur personal styrkan göra. När Alma dippade för tredje gången på en kort stund, ringde jag på signal knappen och frågade dem varför de inte kom?? "Hon är nog inte mogen för detta" Var typ svaret jag fick, sen gick hon igen..

***

Tog inte lång stund innan hon dippade igen men det var fortfarande ingen personal som kom!! Tillslut var Alma som en grå geleklump med blå-lila läppar och ni kan tänka er hur vi kände oss! En ur personalen kom med mat till henne och sambon och sköterskan blev nästan ovänner där inne och jag var alldeles skärrad så tillslut bröt jag ihop helt och bara sa åt dem att "Ni får ta henne för detta är inte vårt jobb!"

***

Då blev det fart på dem och de tog ut henne till salen istället där hon ligger lite närmare till hands.

Här tycker man ju att det kunde ha slutat men det gjorde det såklart inte...

De ringde på en läkare så att hon kunde kolla henne och hon kom in och pratade med oss. Vad vi än försökte säga så bara avbröt hon oss och pratade om sin erfarenhet inom sjukvården och att hon såg så bra ut den kvarten hon kollat på henne! Öh, va?? Vi ville ju att de skulle göra något men allt berodde på att hon var förkyld och prematur.. Vi svarade att vi vet att de gör så när de är för tidigt födda men hon är inte som vanligt, men hon bara avbröt oss. Så hon gjorde upp att vi skulle avvakta i 1-2 timmar och se vad som hände. Ja, vad ska man säga? Jag kände mig så himla maktlös!! Ingen lyssnade ju på oss och när vi försökte prata om magen så skulle man inte reta henne eller ge lavemang, det är inte bra..

***

Som tur var ringde hon upp överläkaren som hade bakjour och frågade vad han tyckte och det var vår räddning tror jag.. Han tyckte absolut att de skulle ta nya infektionsprover och göra en lungröntgen för att kolla så det inte hänt något med dem..

När hon kom in och berättade det så frågade jag igen om de inte skulle göra något med magen för det var ju så här hon var i Gtb.. Nej, sa hon återigen.. Man ska inte hålla på att hjälpa dem för mycket.. Jamen hon kan ju inte bajsa! Röt jag i och då mumlade hon någonting om att hon kanske skulle kolla upp det sen när de andra provsvaren hade kommit...

***

Efter nio någon gång kom en annan läkare som skulle jobba natten och sambon berättade alltihop för honom återigen och han lyssnade vad vi hade att säga.. Han ringde upp överläkaren igen och han sa bara att det är självklart att de ska ge lavemang!

Så gumman fick tillslut lavemang och sen dess har det varit lugnt igen.. Dippar gör hon men inte så som det var i tisdags..

***

Läkaren har iaf fått en tillsägelse om att det inte får gå till så och avd chefen har blivit informerad om det som hände på familjerummet så förhoppningsvis händer det inte någon annan!

***

Kram