Den här veckan har allt mellan himmel och jord hänt, känns det som. Lill tjejen har blivit super förkyld.. :( Hon nyser, hostar och snörvlar.. Man vill så gärna hjälpa till på något sätt men det går ju inte. Det vi kan hjälpa henne med är att försöka suga henne ur näsan och svalget och ge henne näsdroppar. Men man vill så gärna hjälpa till på något mer sätt. Däremot är hon inte jätte sjuk än så länge, ganska pigg ändå.
***
Däremot har vi inte varit så himla goda vänner med en del av personal styrkan, tyvärr. Var i tisdags när vi blev utflyttade från isoleringsrummet som de bestämde att Alma skulle få vara med oss i ett familjerum, eftersom hon varit så stabil. Klart vi ville, även fast man blev lite osäker på om man skulle klara det..
***
Det gjorde vi iaf och de visade oss lite olika saker som vi nu hade ansvaret om. Dessvärre började Alma att dippa mer och mer i pulsen och det var ingen i personalen som kom! Vi hade nämligen blivit tillsagda att "röda larm" fick vi inte stänga av för det skulle en ur personal styrkan göra. När Alma dippade för tredje gången på en kort stund, ringde jag på signal knappen och frågade dem varför de inte kom?? "Hon är nog inte mogen för detta" Var typ svaret jag fick, sen gick hon igen..
***
Tog inte lång stund innan hon dippade igen men det var fortfarande ingen personal som kom!! Tillslut var Alma som en grå geleklump med blå-lila läppar och ni kan tänka er hur vi kände oss! En ur personalen kom med mat till henne och sambon och sköterskan blev nästan ovänner där inne och jag var alldeles skärrad så tillslut bröt jag ihop helt och bara sa åt dem att "Ni får ta henne för detta är inte vårt jobb!"
***
Då blev det fart på dem och de tog ut henne till salen istället där hon ligger lite närmare till hands.
Här tycker man ju att det kunde ha slutat men det gjorde det såklart inte...
De ringde på en läkare så att hon kunde kolla henne och hon kom in och pratade med oss. Vad vi än försökte säga så bara avbröt hon oss och pratade om sin erfarenhet inom sjukvården och att hon såg så bra ut den kvarten hon kollat på henne! Öh, va?? Vi ville ju att de skulle göra något men allt berodde på att hon var förkyld och prematur.. Vi svarade att vi vet att de gör så när de är för tidigt födda men hon är inte som vanligt, men hon bara avbröt oss. Så hon gjorde upp att vi skulle avvakta i 1-2 timmar och se vad som hände. Ja, vad ska man säga? Jag kände mig så himla maktlös!! Ingen lyssnade ju på oss och när vi försökte prata om magen så skulle man inte reta henne eller ge lavemang, det är inte bra..
***
Som tur var ringde hon upp överläkaren som hade bakjour och frågade vad han tyckte och det var vår räddning tror jag.. Han tyckte absolut att de skulle ta nya infektionsprover och göra en lungröntgen för att kolla så det inte hänt något med dem..
När hon kom in och berättade det så frågade jag igen om de inte skulle göra något med magen för det var ju så här hon var i Gtb.. Nej, sa hon återigen.. Man ska inte hålla på att hjälpa dem för mycket.. Jamen hon kan ju inte bajsa! Röt jag i och då mumlade hon någonting om att hon kanske skulle kolla upp det sen när de andra provsvaren hade kommit...
***
Efter nio någon gång kom en annan läkare som skulle jobba natten och sambon berättade alltihop för honom återigen och han lyssnade vad vi hade att säga.. Han ringde upp överläkaren igen och han sa bara att det är självklart att de ska ge lavemang!
Så gumman fick tillslut lavemang och sen dess har det varit lugnt igen.. Dippar gör hon men inte så som det var i tisdags..
***
Läkaren har iaf fått en tillsägelse om att det inte får gå till så och avd chefen har blivit informerad om det som hände på familjerummet så förhoppningsvis händer det inte någon annan!
***
Kram
